Söndag

ibland saknar jag mitt gamla liv en jävla massa. livet när jag Ofta var på tjejkvällar med Flickorna. när vi kunde sitta i Timmar och snacka gamla minnen från högstadiet. kolla på filmer, och spola tillbaka 75ggr på dom bästa scenerna. tiden då vi kunde knata runt i både bjurs och gryxbo, och bara Asgarva. det var på sätt och vis ett jävligt Enkelt liv. jag visste vilka jag hade.

Nu hör jag inte till deras liv längre. jag står utanför. Jag antar att jag får skylla mejsjälv. En jävla massa. Men jag har absolut Ingenting gemensamt med mitt gamla liv längre. Och jag har inget gemensamt med människorna i skolan heller. Vi har lixom utvecklats i olika riktningar. Dom åt ena håller och jag åt det andra. Jag har alltid vart lite egen, gått min egen väg. Aldrig riktigt tyckt som dom andra. Men ändå stått ut lixom. Nu Tål jag det helt enkelt inte. Och jag har nog, i deras ögon, gått och blivit en väldigt Tråkig människa. Men i många andras ögon har jag, liksom i Mina ögon, börjat på att Hitta vägen Hem. Jag har inte kommit dit, nej Långt ifrån. Men jag börjar snudda vid det. Jag vet på ett ungefär hur jag vill att mitt liv ska se ut.

Men samtidigt har jag insett en massa andra jobbiga saker. Men det ska jag lösa, nånstans efter vägen!

Idag har jag vart ute och kännt en känsla det var Längesen jag kände. jag kände att det var Okej att släppa på min kontroll. och det var SKÖNT. Jag var nämligen ute och red på min vita springare. och det kom en backe. så jag släppte. och vi sprang. Fan vad vi sprang. och det kändes riktigt jävla underbart. sådär som det Känns när man galopperar riktigt jävla fort och man har vinden i ansiktet. och jag kände mej Trygg.
för mej var det nåt Aldeles Underbart! för det var Riktigt längesen jag kände mej så trygg i den hastigheten.

BuffaloBus är min räddning i allt!