Någongång tidigt i våras trodde jag, av någon Dum jävla anledning, att jag skulle få uppleva en Fullständig och Lycklig misssommar. Jag vågade, av en ännu dummare anledning, se Framåt i tiden och se att jag inte ville vara där ensam. Jag, som aldrig tidigare förr, Planerade min framtitid Tillsammans med en annan person. Vilket var Väldigt dumt gjort. Men Kärlek är en sjukdom, och den får dom allra Ordentligaste människor att bli Galen. och blev man inte galen, så var det inte Kärlek.
Nuförtiden finns det bara En person i mina framtids planer.
>Och det är Jag Själv
Nu sitter jag här, Tjock av systers skitgoda efterrätt och väntar på Jennie. som ska ta mej med till Lexand. får se vad kvällen har att erbjuda.
Hursomhelst blir inte Misssommar som jag hade hoppats och tänkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar