utan andetag.

lessen att jag varit Off, ni få som läser. men ni vet förmodligen varför också. jag har inte överhuvudtaget ens vågat Vidröra tanken på vad som hänt. jag har bara senaste veckan flytt från känslorna hela tiden. jag tänker inte gå in på något nu heller, för jag har ingen lust att komma till jobbet som ett nervvrak. Det är min ständiga ursäkt. Jag vill inte braka ihop. För jag inbillar mej att det är Inte Okej att sitta hemma en kväll och hulka sönder lungorna. det är Inte Okej att bryta ihop så pass att man inte klarar av att ta ett nytt andetag på ett tag. Fast jag Vet, efter alla mina upplevelser, att det är Precis vad jag borde göra. Djupdyka in i det, hulka lungorna ur mej och pånytt fundera över om man kan kräkas ur sej allt vad kroppen innehåller. Man behöver det. Men justnu är det bara Inte Okej. Så jag går här, iskall som en gråsten. och precis lika hård. Och Flyr så fort minnena kryper sej fram. Vare sej det är dom Vackra, eller dom minnen som inte är fullt lika vackra. Jag Klarar dom inte.

En dag ska jag sätta mej och skriva nerdet. Jag ska Gråta ur mej hela historien.
Historien om hur en sådan Underbar Varelse kom att betyda Mer än själva livet. För jag har aldrig någonsin kännt så. För det var precis det, att hon betyder Mer än mitt eget liv. Vilket jag bevisat, på det allra Smärtsammaste vis. För Mej. Jag har aldrig någonsin kunnat tänka mej att en människa skulle kunna släppa greppet om en varelse man Älskat så fruktansvärt mycket, på bekostnad av sitt eget liv. En bit av mitt hjärta försvann med Henne.

Jag Älskar dej Mest i hela världen,
hoppas din värld är vackrare än min.
Vila i Finaste Frid, min älskade Mafalda Rodney

Leva

Jag ska leva mitt liv som om jag var dödssjuk och bara hade veckor kvar att leva. Jag vill inte dö medans jag Väntar på att nåt ska hända. Jag vill inte ligga på dödsbädden med känslan att jag inte hann med att göra saker, för att jag sköt upp det. Jag vill leva Nu.

Nu har jag iallafall Frivecka! och jag ska Njuta! Förmodligen böla en hel del, läsa ut min skitbra bok, rida min Underbara häst och Njuta av Faldas glans. sen ska jag gå på Bio, och våldta nån så många gånger jag bara kan. och känner jag mejsjälv kommer jag köra Bil. Fort. För Fort. Just för att det är Farligt underbart.

GodJul Allesammans, nu ska jag tillbringa resten av kvällen med Michael Jackson. och göra en Lista.

Älskade Hjärtat

Tog ut min Älskade Falda på ängen idag och myste i gräset. Efter att jag borstat henne i evigheter. Jag skulle ge Allt för att veta vad hon tänker justnu. Vet hon? Hon ser så trött ut i kroppen, men ändå så himla nöjd i blicken. Det blev en del fina bilder, sen dog kameran. Får se hur Saras bilder blev. Vill ju bara ha MassaMassaMassa bilder på henne kvar. Ännu hellre filmer. Mitt Vackra Hjärta. Kan ni förstå att hon funnits hos mej i 19 år nu? Hur många människor får uppleva Så många år med sin häst? och då har hon ju ändå haft ett liv Innan mej. 19 år. Jag Vet inget annat än att hon finns där. Det gör så jävla ont i mej!

Aldrig är jag så Stolt som när jag visar upp henne. När jag är ute med henne, eller bara sitter i gräset brevid min Vackra varelse. Den Stolta känslan kan jag inte Mäta med något annat. Den är så Överväldigande att jag är nära att ramla omkull. Hon skulle kunna få mej att falla Handlöst, bara av sin utstrålning. Det finns så mycket Känslor.

i Nangiala finns ingen kåda.
Det finns heller inget som kallas Smärta.


Av Hela mitt Hjärta älskar jag dej Mest av Alla

Mafalda Rodney

det går bra nu, KOMPIS DET GÅR BRA NU

jag skulle vilja inleda inlägget med ett Stort leende. för första gången på riktigt länge, mår jag Bra. rakt igenom känns min själv skitbra!
ska jag vara ärlig så trodde jag aldrig att jag skulle ta mej ur dethär så lätt.
Att en enda liten människa, som man trodde var rätt så obetydlig, kan komma och göra sånna Förändringar. Jag mådde verkligen skit i ett par veckor där, varför vet jag faktiskt inte egentligen. det var ju SåHär jag ville ha det. men det gjorde så Fruktansvärt ont i mej att nån som hade betytt så mycket, bara skulle ut urmitt liv sådär. så jag var påväg riktigt långt ner. Men så över en Natt, eller redan på kvällen egentligen, fick jag se världen med andra ögon. Jag behövde bara ett litet ryck, för att inse att det är Mitt liv jag lever. inte nånannans. och det är för Mej jag ska göra saker. och det gör jag, för nu har jag hela livet framför mej! måste bara säga det, det finns inget ont som inte har nåt gott med sej! samtidigt måste ju pessimisten i mej påpeka att det sällan finns nåt gott som inte har nåt ont med sej heller. men det glömmer vi nu!

Helgen var skön! det tog oss 2 timmar att få upp tältet :) men vi fixade det! och vi överlevde hela helgen. på burkmat och grus. och skånska. men Tack bästa Örnie för allt! så jävla välbehövligt att komma iväg en sväng. och det var helt Underbart att mellanlanda hos Henrik. Hämta andan en sväng.

Hästen, Baloobas, ser nu mera inte ut som en häst. det är förövrigt bara Benen som syns. resten av hans kropp är täckt. Hej jag har hästen som inte tål jordelivet i Dalarna! stackarn går Sönder av all broms :( så jag fick ila iväg å köpa ett exemtäcke. +att han har huva, såklart med öron. och inte nog med det, han har en lapp på näsan också! så han inte ska bränna sej å skrubba sönder näsan.. såå, nu ser han Hemskt rolig ut. men jag får hoppas det hjälper! :) då får han se hur rolig ut han vill.

Men somsagt gott folk, Jag Mår Bra Nu. kompis det går bra nu!