Det är helt Sjukt hur mycket som hinner hända på ett år. samtidigt som det är oväntat Lite, det är ju ändå ett Helt år. 12 Månader. 365 dagar. och en väldig massa timmar. Jag menar, kolla bara vart jag stod för ett år sedan. I ett knackigt förhållande, baserat på en massa bekräftelse sökande från min sida. och Gudvetvad det var från Hans sida. Det frågar jag mej än i dag. Ett förhållande ska inte se ut så. Jag undrar vad det var jag försökte lura i mej själv. Att det var bra ? Knappast. jag försökte bara rymma från resten. Inte nog med det, så var det all Stress. Skol Stress. Student Stress. Jag är så galet ledsen att jag aldrig hann med att Njuta av Studenten. Man gör det ju bara En gång lixom. Och jag har nog aldrig vantrivts Så i skolan, som jag gjorde sista terminen. Jag menar, det är ju nåt Seriöst Fel när man är Såå nära på att hoppa av, sista terminen i 3an. då har man inte alla Tomtar på Lofter, skulle jag vilja säga. Jag hade en Fantastisk klänning, Men jag har aldrig varit så obekväm i mejsjälv. Ganska mycket pågrundav förhållandet jag var i. Jag Dög inte helt enkelt. Det enda som var riktigt bra med min studentdag, Var ju såklart sättet jag fick ta mej från stan. Mina Älskade Riddare kom och hämtade mej, med Häst! Onceinalifetime grej, Absolut. Kunde inte blivit bättre! Balen var ju också ganska misslyckad, jag hade Top Maken, Top frisyren och Allt. det var Kul, men ändå kopplar jag det bara till all Skit. Tragiskt. Allt som hände efteråt gick i 120. Det var skitjobbigt, eftersom jag hade Ingenting kvar av mej själv. och där stod jag, vid stupets kant, och blev knuffad utför. Igen. Jag flyttade Hem, Prince(min älskade lillponnie, som vart borta i 7 år) kom hem, och jag blev kastad in i nya jobbet. Vilket var bra, fanvetvad som hade hänt om jag inte haft jobbet då. Min sommar var Underbar, jag fick upp en massa gamla vänner. Sånna som jag undrar hur i helvete jag klarat mej utan tidigare. Sen kom hösten, jag fick Toppenchansen att flytta till Kristinehamn. till Stall Överlien och en Massa hästar. toppen stall. toppen Jobb. ett hästjobb utöver det vanliga. Jag Fick Mat och boende till mej och hästen, Skoning, träningar på Min häst och på deras. och 4 tusen i månaden. Kunde det Bli bättre? Och dessutom skulle jag få Tävla på deras hästar! men ja, När det går som Bäst, går det snabbt åt andra hållet. Jag dunkade i huvet och fick åka hem. Min kropp svek mej, Igen. Jag tog mej igenom vintern, men nytt jobb. Julafton var ett värre helvete än vanligt. Men ja, än en gång hjälpte Jobbet mej. Jag storm trivdes, Och trodde jag började få rätsida på alltihopa. Men än en gång går det åt helvete. när ska alla dessa motgångar ta slut? Men jag är glad att jag hann Njuta i ett par månader. Sen får jag för mej, i slutet av Mars, att ställa upp i en hopptävling. sagt och gjort. Vilket slutade i Vakum madrass, Ambulans och Akuten i ett par tre dagar. Yiihaa. Och här sitter jag, med en halvläkt spricka i kotan L1, och ett par kotkompressioner. Och en skadat psyke. jag är säker på att mitt psyke tog den största smällen. Jag skulle Jobba, jag skulle ha mina rutiner. Rutiner för mej, är som knark. Min värld rubbades Kraftigt när jag blev sjukskriven i 4, nästan 5 veckor. Och det förändrades Drastiskt. Jag träffade nya människor, på både gott och ont. än en gång mötte jag personer jag undrat Hur jag klarat mej utan tidigare. Men även Sånt medför problem. Människor är Det absolut Krångligaste jag vet. Människor är rentutav Förjävliga. Och här står jag, om möjligt vekare än aldrig förr. Med en längtan att komma Härifrån, så stark att den tar musten ur mej. Vet inte hur jag ska hantera Någonting nu för tiden. Och när jag möter alla glada studenter på stan, kan jag inte låtabli att fundera på vad som pågår i just Deras huvuden. Känner någon av dom som jag? förmodligen en hel hög. Studenten är Full av stress. Och jag önskar, av hela mitt hjärta, att dom kan njuta av detta. Skulle göra vadsomhelst ibland för att få chansen att Njuta av det. sista året i trean. och allt vad det innebär. Sista året i 9an däremot, hade jag Så mycket lättare för. Livet var en barnlek på den tiden. åtminstone är det Det jag vill minnas. 3an tog Livet av mej. Skolan tog min själ. så Inte Okej. men jag hade även världens bästa Lärare. Han Kunde inte varit bättre för mej. han var helt enkelt Bäst, utan honom hade jag aldrig klarat det. Så, Halva jag tänker " Ta mej tillbaka!, Gör om Gör rätt." och den andra halvan blir Kallsvettig av bara tanken. Aldrig tillbaka till detdär helvetet. är så glad att det är över.
Nu är bara den stora funderingen kvar, vad händer till Hösten?
jobbet på bruket närmar sej med stormsteg. den 20Juni smäller det! och jag längtar så jag spricker. psykiskt. men jag har också en enorm Oro över hur min rygg ska hålla. Jag Kan inte ta smällen om jag inte kan jobba fullt ut. Finns inte en chans.
overandout.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar